lundberget.blogg.se

Nedräkning på G! Är endast 17 dagar kvar tills jag sitter på flyget hem mot älskade Småland igen. Oförklarligt hur mycket jag längtar efter att få tillbringa hela sommaren med pojkvän, familj och underbara vänner. Förhoppningsvis blir det också en hel del tid spenderad på favoritstället om man lyckas flörta till sig att få låna en häst, hehe.

Annars då? Jo, tack bra. Har precis varit ute och sprungit nere i Gammlia-spåren och jisses vad underbart det var! Massor av folk dock men det är förståeligt i detta fantastiska väder. Har passat på och suttit ute hela eftermiddagen och pluggat samtidigt som man snappar åt sig så mycket av solen som man kan utan att bränna ihjäl sig.

Burn baby burn, I'm out!

Vet inte om detta är fallet nu men känns verkligen som det, jag är en jäkel på att stänga av känslor. Funderat över detta en del och det kan ju inte vara bra, eller? I och med flytten har jag i princip gett upp hela mitt liv där hemma. Allt, verkligen ALLT. Det är klart att det är tufft att tänka på det men jag känner mig som en robot när alla nya vänner här uppe pratar med mig om det. Kanske beror det på att jag inte är närvarande, vem vet. Men fy och usch jag kommer ihåg hur hemskt det var förra gången jag sålde min häst. Jag fasar över att komma tillbaka till stallet och se hans box med en annan häst i. Eller om han är kvar och att jag måste ta ett ännu ett jobbigt farväl, jag vet inte vilket som är värst om jag ska vara ärlig.

Mitt liv har verkligen vänt om totalt sedan jag sist skrev ett inlägg här. Just nu känner jag bara att det håller på att svämma över inom mig med tankar och känslor från alla olika håll och kanter. Till att börja med har jag flyttat till Umeå, en gaaanska bra bit hemifrån kan man säga. Anledningen till detta är att jag helt utan några som helst förväntningar FAKTISKT kom in på tandläkarprogrammet här. Detta är något som jag är otroligt stolt och glad över och än så länge trivs jag jättebra. Nackdelen med det hela är dock att jag var tvungen att säga hejdå till allt underbart där hemma. Familj, vänner, mina älskade djur och självklart min pojkvän också. Det har varit väldigt tufft för mig och är fortfarande. Dock får jag helt enkelt bara bita ihop och se vad som väntar på detta spåret istället. Planen är att Daniel ska flytta upp så fort vi hittat en lägenhet så det känns bra i alla fall!

Efter att ha spenderat drygt en månad här uppe så kan jag gott och väl lova er att längtan efter att få komma ner till stallet och dra in ett djupt andetag och känna alla de där underbara dofterna är något jag saknar så det gör ont inom mig. Atmosfären där är ingen annan lik, det är som ett paradis för mig, min drömplats, som jag nu har förlorat. Men jag ska tillbaka, en dag. Det är fem år som jag ska investera på mig själv, sedan är det över. Tillbaka till hästarna och allt jag älskar. Givetvis menar jag inte att mitt val att flytta hit är något jag ångrar. Jag har lärt mig en hel del bara efter denna korta tid, lärt känna en drös av nya underbara människor och Umeå är faktiskt en riktigt mysig stad. Detta är något bra för mig, jag känner redan hur jag växer som person och jag tror att alla någon gång i livet behöver ha en period då de verkligen investerar i sig själva och ger sig själva en chans. Ta steget framåt, göra något bra för bara dig själv. Det finns ingen lag som säger att man inte får vara lite egoistisk ibland. Satsa på er själva, ni kan om ni vill!

Till alla er där hemma: Hoppas ni har det bra, jag saknar er väldigt mycket! KRAM

Det är den stora frågan, vad händer nu? Problemet med att vara så pass öppen för olika arbetsområden som jag är är att jag inte har en susning om vad jag ska fortsätta att studera till. Jag ska först och främst börja som lärling på folktandvården nästa vecka och denna tjänst varar i sex månader. Min fråga är, vad händer sen? Jag har gått i åratal och försökt klura ut vad jag vill göra och ska jag vara ärlig känns det lite osannolikt att jag under de kommande sex månaderna helt plötsligt skulle komma på "Ja, där har vi det. Detta ska jag bli!". Eller hur? Är det någon själ där ute som har ett förslag om hur jag ska göra? Jag vet själv att jag inte kan fortsätta att gå omkring och fundera såhär, egentligen handlar det bara om att göra. Återigen en fråga då, vad ska jag göra? Jag vill studera men erfarenhet på arbetsmarknaden skadar ju knappast det heller. Något ska det bli av mig, så mycket vet jag i alla fall.

Nu har jag spenderat en hel vecka hemma i Sverige igen. Måste bara säga att resan var helt fantastisk!
Men som sagt nu är man hemma igen och livet består numera av mycket jobb, härliga ridturer i skogen och att umgås med vänner och familj. Jag ska erkänna att just nu har jag absolut INGEN ANING om vart jag kommer ta vägen om sisådär två månader. Många drar igång med högskolan och andra fortsätter med jobb. Jag är så otroligt splittrad men ändå lycklig över att ha så många alternativ att välja mellan. Lärlingstjänsten på folktandvården är min men har beslutsångest över om jag verkligen inte borde plugga direkt. Frågan är bara till vad. Jag får helt enkelt se vad jag kommer in på. Sen är det ju så med att jag stormtrivs verkligen på mitt sommarjobb. Åtminstone än så länge, haha. Finns inget att klaga på, underbara kolleger, trevliga kunder och härlig miljö. Förstår ni förvirringen jag känner just nu? Tidigare i mitt liv har jag ALLTID vetat vart jag ska ta vägen. Samma gamla visa genom alla år, tillbaka till skolan när sommaren tar slut. Nu är det upp till mig att välja precis vad jag vill. Helt otroligt...

Studenten närmar sig med stormsteg, 21 dagar kvar. Helt ofattbart!
Första dagen på Åkrahällskolan var ett nytt steg in i mitt liv. Tre år har jag spenderat där med hårda studier, duktiga lärare och lärt känna en hel del nya människor. Några av dem hoppas jag blir vänner för livet. Tre år som har förändrat mitt liv totalt. Från att ha varit den blyga tjejen som inte hade något att säga till om och att idag ha utvecklats till den som vågar ställa sig upp och säga ifrån, skaffat sig mod och vilja. Ibland tänker jag tillbaka till livet och ger mig själv en klapp på axeln för jäklar vad jag har kämpat i mitt liv. Utvecklats till något jag aldrig trodde jag kunde uppnå och då är detta bara början av livet... helt otroligt!
Ja, jag ska skryta med mig själv för jag är nöjd. Jag är jävligt nöjd med vad jag har åstadkommit under mitt liv såhär långt. Jag har gjort misstag, som en människa ska. Jag har lärt mig, som man ska. Jag har levt vidare och försökt att njuta av livet då och då, precis som man ska. Så jag har rätt att skryta, för jag är den jag är och jag känner mig nöjd. Jag vill utvecklas till det bättre hela tiden och tar små steg i taget, ibland fram och ibland tillbaka men livet är en berg- och dalbana. Inte många jag känner idag vet om min bakgrund och vad jag har fått uppleva, bra eller dåligt men jag ångrar det inte. Jag lever.

Het sjukt att de ska slippa undan så lätt medan vi andra får jobba hårt för att kunna betala alla lån. Visst att det har varit mycket politik nu om invandring och att de har det svårt. Fine, men har de väl fått komma till Sverige och får stanna här får de leva som alla andra svenskar också. Invandrare eller född i landet borde väl inte spela någon roll? Svensk som svensk!!!! Screw you Reinfeldt!

http://www.friatider.se/csn-inflyttningslan-till-invandrare-svenskar-studenter-blir-utan

Ska lämna in samhällen idag, hehe not gonna happen!
Har nog inte ens kommit halvvägs på uppsatsen och motivationen ligger på noll idag. Hur underbart är inte livet när hjärnan ska skrynkla ihop allting? Alltid när man måste, just då går det inte, tack hjärnan,tack!

Vi har fått i uppgift av vår samhällslärare att utveckla och förbättra det svenska rättssamhället. Jag ska alltså få bestämma helt fritt hur jag skulle hantera ett sorts brott och dra konsekvenser och slutsatser hit och dit utefter mina lösningar. Frågan är bara vilket av alla 1000 brott ska man välja? Narkotikabrott, näthat, våldtäkter, barnmisshandel... Fy, usch och blä jag vill inte

Jag är riktigt nöjd med mig själv efter denna vecka. Flertalet skolarbeten har avslutats och på måndag kan jag checka av biologiprovet också. Inte nog med det så har vi två studiedagar nästa vecka och då har Emma och jag planerat in att vara färdiga med projektarbetet. Ska bli skönt att kunna sluta tänka på det, skrev klart min diskussionsdel idag också så det enda vi behöver göra är att fixa till innehållsförteckningen och källhänvisningar. Hur underbart ska inte det bli när den rapporten är inskickad? Känslan av att få stryka alla måsten som står upp skrivna i kalender är så underbar, den är snarlik känslan av frihet!

Sitter här med papperstussar i näsan och känner mig allmänt snygg... true story!
Kör på en myskväll för mig själv, alltså mello och en underbar förkylning till det.

Best Wingman Ever!

Haa, var bara tvungen att skriva det någonstans... Detta kan bli kul vill jag lova.